onsdag 18 februari 2015

Bebis och tv-tittande - kulturkrock?

Det är inte så att jag är emot televisionen bara för att jag själv inte tittar på tv.
Jag tänker så klart inte förbjuda tv:n. Tv är jätteroligt när man hittar något bra där.
Jag tycker bara att det är onödigt att barn ska sitta och titta flera timmar varje dag. Vill hellre se att ungen gör andra saker; ritar, leker, är ute, klättrar i träd, bygger med lego, läser eller vad som helst istället.

Jag ville bara göra det här klart innan jag berättar om den spanska släktingen som häromdagen blev mycket, mycket förvånad (och lite ogillande?) när hen fick veta att vi inte sätter vår sex och en halvmånaders bebis framför de tecknade programmen på tv varje dag.
Och med det sagt vet jag inte vad jag ska skriva mer. Vad finns det att säga liksom?

Kanske det här; att jag har ingen erfarenhet av barn och tv-tittande (och nu tänker ni att kom igen om några år när Disa är lite äldre, kom tillbaka då med dina principer), mer än att de små släktingarna som när de sattes framför tv.n (Varför? Varför kunde de inte få fortsätta leka med varandra när de träffades, varför måste tv:n sättas på???) förvandlades till zombier, stirrade på rutan och var helt okontaktbara, vad det än var som flimare, reklam eller tecknade filmer. Och jag tyckte inte om vad jag såg.


Är det här en kulturkrock, eller är det just de här släktingarna som tänker så?

37 kommentarer:

  1. Kulturkrock!!! Min sons pappa har på tv:n från han vaknar till han somnar. Typ. Jag vet många spanska släktingar också har på tv:n hela dagen, som sällskap. Jag vet t.o.m barn som fått sitta o titta på tv:n mitt i natten när de inte kunde sova...

    Det värsta är väl att många tror att en sex månaders bebis tycker om att titta på tv, förstår vad som händer liksom...

    Jag försöker bli mer och mer restringtiv med tv/ipad så jag kan använda det när det verkligen behövs, typ jag är sjuk! Puh! Orka diskutera det liksom...

    Det är en av de stora bråken mellan mitt ex och mig faktiskt. Att han tycker det är ok att vår son tittar på tv/ipad i flera timmar varje eftermiddag så hans pappa kan titta på nått annat, istället för att leka... GRRRR!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj. Jag förstår frustrationen med det sista!
      Jag vet också många spanska släktingar som alltid har på tv:n, som har apparater i varje rum, de står liksom bara på jämt, ibland tittar någon, ibland inte. Värst är det att äta hos dessa släktingar eftersom ljudet är på så högt för att överrösta samtalet, samtidigt som alla försöker överrösta tv:n då ingen tittar...

      Radera
  2. Vi började med pedagogiska barnfilmer pâ en liten bärbar dvdspelare, filmer för smâbarn, och han var nog 1,5 âr. Vi har inte haft tv pâ väldigt länge. Och anledningen att vi började med det är att det är fantastiskt i situationer där man som förälder vill att barnet ska sitta still. När vi reste, pâ flygplan och pâ restaurang använde vi det jättemycket kanske 90 minuter om dagen tillsammans med appar. Sedan kom trotsâldern och vi slutade nästan resa. Men använde film vid nagelklippning, tandborstning och pâklädning om det var brâttom men lika ofta läste jag bok, sjöng sânger eller sâ lyssnade vi pâ ljudböcker. Under trotsâldern var vi ganska trötta pâ barnet sâ det var ljuvligt med en extra barnvakt hemma. Mellan 2-3 tittade han nog cirka 45minuter om dagen. Nu när han är lite lugnare sâ varvar vi film, appar, ljudsagor, och cdskivor och youtube. Vi behövder de nog inte längre men nu är han sâ stor att jag faktiskt vill att han ska titta pâ Pippi som sprâk och kulturträning... Pus att dâ kan jag laga mat eller duscha om jag är ensam med honom eller om vi alla är trötta. Tv för spädbarn tycker jag är helt onödigt men det tycker jag kanske bara för att vi inte använde det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter din kommentar provade jag att sätta på tv: när jag skulle klippa naglarna på lillan, men hon är nog för liten för det fungerade inte:-)
      Jag tycker också att tv är helt onödigt för sådana små. Inte behöver de underhålls med tv; Disa till exempel är mer intresserad av att pilla på etiketter på leksakerna,. Tydligen leder mycket tv-tittande för små barn till koncentrationssvårigheter senare, då de inte kan hantera all information.
      Tv måste vara toppen när man behöver göra något ifred eller som du nämner, på flygresor till exempel. Och jag hoppas se Astrid Lindgrenfilmerna och Bamse och sådant tillsammans med Disa när hon blir äldre.

      Radera
    2. Jag som har en 3,5 âring kan förstâ varför mânga tycker att cirka 2 ârsâldern är en bra âlder. Barnet börjar prata och man kan nog märka att barnet faktiskt fâr ut nâgot av att titta pâ ex Alfons. Min unge kan prata om vad Lotta eller Laban gjort och använda uttryck ur en film. Han kan leka en saga vi läst eller sett. Jag tycker mycket om franska sagor pâ CD för att sprâket är franskt skriftsprâk. Dvs helt andra verbformer än man använder i talsprâk och som vi inte har i nâgra av hans andra böcker utan som finns just i de klassiska sagorna. Till ett mindre barn tyckte jag att pekboksapparna var ganska vettiga. Man trycker pâ djuret och djuret gör ett ljudläte och man lär sig ordet. Jag tror att jag hört Louise Hallin? i Knattetimmen/Pampers barnvagnspromenader prata om att tv inte är bra för mindre barn. Bebisars syn är inte tillräckligt utvecklad för att de ska kunna titta pâ tv och tempot och begreppen är för snabba och komplexa, de ser helt enkelt inte samma sak pâ skärmen och kan inte förstâ det? vet ej om jag minns rätt... För smâ barn finns det fina filmer med nästan stilla bilder. Mycket korta avsnitt pâ 10 minuter och en tydlig röst sâ det kanske är okej. Hade vi inte rest extremt mycket hade jag själv väntat med film och appar till 2 ârsâldern ungefär. Men trotsâldern var extremt jobbig för oss och har man ett mer intensivt och viljestarkt barn kanske det är ännu värre ;o) Mitt barn är lugnt men envist... Jag tror ocksâ att har man flera barn sâ kan man inte förbjuda smâsyskonet frân att göra som storasyskonet. Men vi kommer antagligen inte skaffa tv hemma fôrrän stora barnet är kanske en 6 âr. Min sambo fick aldrig titta pâ tv när han växte upp. Det var nästan ett trauma. Han kände sig utanför i skolan. Sâ vi kommer inte förbjuda nâgot utan bara försöka begränsa men jag har aldrig tyckt om att ha en tv som stâr pâ i bakgrunden. Hellre radio eller musik.

      Radera
    3. http://www.tryggabarn.nu/0-ar/barns-utveckling/barn-och-tv-tittande

      Radera
    4. Det låter logiskt att det är bättre att börja med tv-tittandet när barnet kan tala, så att man kan prata om vad som händer.
      Det är inte dags än, men längre fram ska jag se vad det finns för appar till små barn. Det verkar finnas många!
      Klart att om det finns större syskon går det inte att hindra de små från att titta.

      Jag vet en familj som förbjuder barnen att titta på tv, som i fallet med din sambo. Även de barnen är utanför i skolan, har ingen aning om vad de andra menar när de skojar om program, tecknade figurer eller imiterar Gollum i Sagan om ringen. Föräldrarna väljer noga vad barnen får se (teater), vilken musik de ska lyssna på och vilka aktiviteter de ska ägna sig åt. Jag tror inte heller på att förbjuda!

      Intressant länk. Otroligt att en tredjedel av nordamerikanska bebisar tittade på tv! Den stora frågan är ju varför föräldrarna anser att det är bra.

      Radera
  3. I Frankrike lâtsas man gärna att barnen inte tittar pâ film och tv och det är väldigt "fint" att inte ha tv hemma för dâ är man "intellektuell". Men när man synar lite närmare sâ känner alla barnen här till de franska "barnhjältarna", och Frost och Bilar. Franska föräldrar leker inte med sina barn. Det gör barnen själva. De pratar inte lika mycket med sina barn heller, man är inte kompis, man är förälder. Och de skäller mer och har högre krav men är mindre pedagogiska och konsekventa eller lyhörda. Vuxna anpassar sig mindre efter barnen. Barnen har ingen ipad och de âr mycket bättre pâ att leka själva eftersom de tvingas sysselsätta sig själva mer! Jo kanske när de blir större typ 6 att de har ipad och tvspel. Man ser aldrig smâbarn ute med mobiltelefoner eller en ipad. Det ser man i Sverige hela tiden. Vi fick riktiga "mördarblickar" de fâ gânger barnet fick leka med en mobiltelefon offentligt i Paris. Lite obehagligt men det kanske var bra för dâ plockade vi inte fram den och samma med napp och vagn! Fransmän är bra pâ "mördarblickar" sâ man blir mer immun efter ett tag ;o) Och samtidigt kan jag tycka att man kan inte vara kategoriskt emot teknologi. En pekboksapp som man leker med tillsammans med barnet är inte annorlunda mot en pekbok egentligen, men extremt smidigt att ha i fickan om man ska ta tunnelbanan genom Paris en het sommardag. Franska föräldrar tar ju bilen och nu när vi bor här gör vi ocksâ det! Hursomhelst strunta i vad alla andra tycker, säger och gör (omöjligt) men du har ett helt liv som förälder framför dig sâ du kan ändra uppfattning flera gânger om. Nu vet du vad du vill och dâ gör du som du känner. Jag har censurerat utbudet jättehârt men tillâtit skärmtid och känner mig nöjd med det men kanhända jag fâr lâta barnet bestämma mer själv senare... Och jag tycker att det var trevligt att vi passade pâ att äta middag ute när barnet var lättroat. Men vi kunde kanske rest lite mindre? Att ha barn som växer upp i tvâ kulturer skapar sâ mânga frâgor om vad som är rätt och fel och jag gillar att man inser att det finns mânga bra sätt. Man fâr blanda som det passar en. Vi lâtsas vara helfranska och helsvenska föräldrar ibland, ja försöker passa in, och sâ har vi vâra egna âsikter som vi hâller mer hemligt för oss själva, och ändâ tror jag vi inte alls passar in egentligen. Mina föräldrar tycker att jag är sträng och min svärmor tycker att jag är alldeles för snäll. Balansgâng ;o) och svârt att inte bli ledsen, och svârt att inte alltid känna sig förstâdd :o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här säger många att de inte tittar på tv, men de känner ändå till allt som händer i tv-såporna, tv-kändisar och sådant, så det är väl en liknande situation, men här är det inte fint att inte ha en apparat, bara mycket konstigt. Istället lägger folk mycket pengar på stora, bra tv-apparater.
      Måste fundera på det du skriver sedan. Jag känner egentligen för få föräldrar både i Spanien och i Sverige för att kunna jämföra... men jag tror att det här är som i Frankrike, att föräldrar leker mindre med barnen, skäller mer, anpassar sig mindre... Angående det sista tycker jag att det verkar som om svenska föräldrar lägger om hela livet efter barnen, inte i Spanien där barnen blir en mer naturlig del av livet, och jag föredrar nog det synsättet.
      Här har barnen både i-pads och mobiler.
      Det fina med att vi har två kulturer bakom oss är att vi tar det bästa från varje och skapar vår egen blandning. Vilket kommer att leda till konflikter, till exempel att Disa kommer att få gå ut när det regnar. Vi får släkten emot oss, men strunt samma.

      Radera
  4. Tror inte alls det är kulturkrock, dvs att så gör man inte i Sverige men däremot i Spanien. Tror det är en fråga om prio hos föräldrar men även om hur barnet är.

    Vår son har suttit alldeles för mycket vid TV:n tycker jag. Men det gällde också att få honom att inte hitta på något "ofog" medan man fixade med maten el liknande. Det är bara att inse, TV:n är en väldigt bra barnvakt. Och styr man så kan de t o m lära sig en hel del bra saker där. Men det är en annan diskussion.

    Det gäller bara att hitta en jämvikt, att TV:n inte får styra, att hitta på andra aktiviteter både tillsammans och själv.

    Sedan är det faktiskt jättemysigt att krypa upp i soffan under en filt och titta på en film tillsammans. Men det är ju ett tag kvar till det för Disa.

    Fast ärligt, jag kommer inte ihåg bär sonen fastnade vid TV:n.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot det, att titta på film med Disa! Men det är som sagt ett tag kvar...
      Jag tror också på jämvikt. Visst, tv, absolut, men inte bara tv, obegränsat med tv, automatiskt sätta på tv:n varje dag för att ungen ska sitta där tyst och inte "störa". Det gillar jag inte, men det finns andra som gör det.

      Radera
  5. Ingen kulturkrock, det är likadant här hemma. Man är ett elakt ufo som inte låter ungarna se på TV med minst femtielva kanaler. Sen spelar det ingen roll hur gamla de är.
    Vi har inte TV. På riktigt. Vi har en gammal fet-burk, men ingen antenn. Burken används att kolla på DVD och ibland spela WII. Enstaka program kan kollas på SVT Play. (Hej Melodifestivalen!) Och som tradition åker vi till mormor o kollar svenska finalen av Mellot.
    Dock, det ska erkännas att när Lilltrollet var i ungefär den åldern Disa är nu kollade jag o hennes pappa på M*A*S*H på DVD varje kväll. Lillesvågern har alla säsongerna på DVD. Lilltjejen brukade somna i min famn under tiden. En kväll var lilltrollet väldigt orolig, inget var bra. Ville inte ha tutte, ville inte sova, absolut inte ligga ner. Klockan gick, till slut sa vi att vi sätter på filmen ändå, annars får vi inget se. När signaturmelodin kom igång (Suicide is painless) var det som att trollet lystrade till, lugnade ner sig. Hon kröp ihop i min famn och hade somnat två minuter senare. =) Häromåret hade hon som skolläxa att ta fram nån musik som väckte känslor hos henne. Pappa drog igång just introt till M*A*S*H på YouTube. "Vad är detta" sa lilltrollet o gäspade. Vi skrattade o frågade hur hon kände av den musiken. "Jag blev trött!"
    Så, även om de inte tittar på TVn så fastnar nåt, även i den åldern.
    Min kusin var kanske 2-3 år när hans mamma tittade på "Onedienlinjen" på TV. Kusinen äääääälskade att se på de stora båtarna då. Som vuxen minns han inte nåt av tv-serien, men han kände igen intromusiken som nåt väldigt positivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi skulle inte ha tv. När det gjordes om till digital-tv här i Spanien för en sex-sju år sedan slutade vår apparat (den möblerade lägenhetens apparat) att fungera. Eftersom vi ändå inte kolalde på någonting tänkte vi inte lägga en euro på en ny tv. Men här är det helt otänkbart att inte ha tv, och släktingen i inlägget ovan tyckte att det var så jobbigt (för vem?) att hen köpte en till oss. Det är den vi har. Och ägaren till förra lägenheten erbjöd att låna oss en av hans apparater när han såg hur liten vår var...
      Haha, vad kul med Mash-introt! Gillar den serien förresten!

      Radera
  6. Här tror jag att många gör så, men inte erkänner det eftersom det anses "dåligt att kolla på tv innan 2 års ålder". Jag försökte faktiskt få honom att titta, för att få avlastning, för att jag var trött och inte orkade, men han vägrade kolla på tv innan två år, så... Nu är det så skönt - han kan kolla på lite tv medan jag kan laga mat eller städa efter jobbet. Vet inte HUR folk gjorde innan, hemmet skulle ju förfalla om han inte kollade på tv! Eller tv... vi har ingen tv inkopplad, men film eller ipad. Är ju samma sak. Jag hade samma inställning förut, men nu... THANK GOD FOR TV.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många som sätter bebisar framför tv:n? Varför?
      Jag hörde idag av en svensk person att det är dåligt att kolla på tv innan två års ålder. Brukar man säga så i Sverige? Varför?
      Tv.n måste vara fantastisk att ha många gånger, som extra barnvakt, om man kan kalla det så, tvivlar inte på det!

      Radera
  7. Jag tycker helt klart det är en skillnad mellan Sverige och Spanien i synen pa bebisar och tv. Och som jag har försökt kämpa emot det där... Min svärmor som har hand om min son när jag jobbar har gärna pa teven liksom i bakgrunden. I början när jag kom hem stängde jag demonstrativt av den eftersom jag tyckte barnet var alldeles för litet (6 manader) för tv. Nu vid 15 manader känns det mer ok, sa länge det är nagorlunda pedagogiska program, men jag försöker begränsa det sa gott det gar. Han brukar fa kolla pa tecknat (Peppa Pig är den stora favoriten, samt Daniel Tiger pa svenska) pa ipaden en stund pa morgonen och en stund pa kvällen, samt om jag verkligen behöver fixa nat i lugn och ro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hos mina spanska släktingar är tv:n på jämt. Ibland tittar någon, för det mesta inte, vi försöker istället överrösta apparaten. Jag tycker ju att Disa är för liten också, men vet inte hur jag ska framföra det för släktingarna.

      Radera
  8. Oscar får titta på tv, en liten stund på morgonen så jag hinner vakna och fixa frukost och oftast en stund på kvällen också. Han älskar Alfons och Postman Pat (engelskt barnprogram). Han älskar också något som heter 'Super simple learning' som är olika barnsånger där man får lära sig om färger, siffror etc.

    Jag låter inte O titta på tv en hel eller halv dag (bara om vi är sjuka!) men tycker det är jättebra avlastning så att han kan sitta still ibland. Det skulle inte behövts när han var bebis men nu när han är superenergisk så är det jättebra. Vi är ju ute så mycket ändå så tycker inte det är något fel att slå på tv:n ibland, men klart man får dåligt samvete eftersom den 'perfekta' föräldern inte har någon tv. :)

    Om han tittar på svensk tv så har jag inte lika dåligt samvete eftersom jag intalar mig att det är svenskaundervisning! Haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske för att vi bor i stan, men här är många barn ute väldigt lite. bara när föräldrarna hinner följa med till lekplatsen, och då är det akta, akta, inte springa, inte hoppa, akta sig för gungorna och klätterställningen, inte smutsa ner sig...Bara det finns någon slags balans, alltså inte enbart tv-tittande och skärmar, så är det helt okej att kolla på tv tycker jag!
      Kul att det känns bättre när han tittar på svenska program!
      Jag tycker inte att det finns något behov av att Disa tittar nu som bebis heller, hon är ju mer road av att pilla med etiketter och bitringar.

      Radera
  9. Absolut ingen kulturkrock märker jag nu. Jag trodde (och tycker faktiskt fortfarande) att vi svenskar är väldigt TV-fixerade. (Vi i norden har också otroligt bra TV-utbud jämfört med många andra länder pga klimatet och att vi på kvällarna myser mycket framför tvn istället för att vara ute...men det är en annan diskussion kanske).

    Många av mina svenska kompisar har TVn på från morgon till kväll med sina småbarn (t.o.m. från spädbarnsåldern) och även på natten när barnen vaknar. Lägg även till att många av barnen har en egen ipad innan de ens kan gå.... Mina bekanta i Spanien har absolut inte TVn på och blir förvånade när jag nämner vad mina bekanta gör i Sverige.

    Så...efter att ha läst alla kommentarer märker jag att det inte har med land att göra just i denna fråga utan helt enkelt på hur och vad föräldrarna själva väljer att göra. Vare sig de är italienare, svenskar eller tyskar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad intressant! Jag känner egentligen bara en svensk småbarnsfamilj och kan inte göra en sådan jämförelse.
      Jag kan hålla med om att svenskar är ganska tv-fixerade. Absolut.
      Jag tycker också att det är ett bra utbud i Sverige, jämfört med Spanien, men Jesús tycker att det är samma skräp som i spansk tv. Jag vet inte... Han har ju mest sett sommarutbudet, är det så dåligt...?
      Jag vet mågna små barn här som har egen i-pad också.

      Radera
  10. Jag tror absolut att det är kulturkrock! Även om många sverigeboende föräldrar har kommenterat att barn tittar på TV i Sverige också, så är det inte alls samma sak... Alltså det här med att AVBRYTA barns lek för att sätta dem framför TVn (händer i Colombia också, helt oförståeligt), det tror jag inte tillhör vanligheterna. Alltså att barn när de är med sina kompisar/kusiner och leker tillsammans sätter man dem framför TVn.

    Det är en helt annan sak med TV/iPad för att kunna laga mat, eller städa, eller för att man är trött en dag. Men jag känner att Colombia/Spanien är liksom TV från morgon till kväll. Den är på jämt och finns i alla rum. Jag blir galen på att Gaels farmor och farfar sätter honom framför TVn HELA TIDEN när de är barnvakt åt honom, trots att de är två vuxna personer.

    Jag tror absolut att det är kulturkrock, för TV-tittandet är på en helt annan nivå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad konstigt, jag upplever det verkligen inte alls så. Jag och min spanske sambo (vi har bott i både Spanien och Sverige tillsammans) kommenterar jämt hur "när vi får barn ska vi inte låta dem sitta framför tvn så som våra svenska kompisar låter sina barn göra" (haha eller hur, vi får väl se när det sen blir dags - man ska aldrig säga aldrig XD

      Vår spanska släkt och vänner har aldrig tvn på och vi umgås aldrig framför tvn med dem. Min sambo tycker t.o.m det är konstigt att sitta ett gäng och titta på en film tillsammans hemma hos någon istället för att socialisera för det är vad han är van vid...så det är nog väldigt individuellt (jag tycker själv att det är mysigt att se på film tillsammans med andra).

      Jag har ett par, kanske extrema ?, kompisar (i Sverige) som har tvn på hela tiden och t.o.m äter alla måltider framför tvn. Om vi åker och hälsar på dem så umgås vi alltid med tvn i bakgrunden och minst en ipad med ett spel som något barn spelar på samtidigt... Om de vill kolla på något själva så gör de det på datorn medan peppa pig rullar på för hundraelfte gången på tvn samtidigt...

      Men som sagt, väldigt intressant att höra hur annorlunda alla som kommenterat ser på det. Finns nog inget svart eller vitt. Tror det har med ens egen uppfostran, värderingar och kanske även samhällsklass att göra - vare sig det är i Spanien eller Sverige.

      Radera
    2. Colombialiv, det där håller jag med om! Tv:n verkar användas på ett anant sätt i Colombia och Spanien jämfört med Sverige. Precis det där, att avbryta ungarna när de leker och sätta på tv:n istället...Varför??!? Vad tror du, vad är anledningen? Sådant händer väl inte i Sverige? Varför vill de så gärna att ungarna ska titta på tv även när de leker, ritar, är upptagna med annat och inte alls har någon tanke på att se barnprogram?

      Radera
    3. Anonym, det du beskriver gällande dina svenska vänner kan jag direkt föra över på flera spanska familjer samt den spanska släkten. I Sverige känner jag knappt några barnfamiljer, och än mindre deras tv-vanor...
      Det är jätteroligt att så många har kommenterat och gett sin syn på saken. I slutändan är väl det enda viktiga att man gör det som känns rätt, och funderar på varför!

      Radera
    4. Jag tror de sätter ungarna framför TVn för att de inte orkar höra när de leker vilt inne längre. Kanske? Om de nu leker vilt inne. Jag tänker på min sobrino igen. Han hade två lägen liksom: spela fotboll med farfar i vardagsrummet och titta på TV helt stilla. (Han kunde dessutom barnprogrammen utantill.) Kanske blev farfar trött efter ett tag eller skulle gå ett av sina ärenden medan farmor lagade mat? Typ så. Då fick han sitta framför TV:n.

      Det jag gjorde var att gå ut till en chino och köpa ett kollegieblock med olinjerade papper och några färgpennor. Sen gick vi till takterassen (arriba del to') och satt och ritade. Han ritade sin flickvän: Se så söt hon är! Och skrev HELA sitt namn med båda efternamnen. Helt själv! Fem år! Jag blev imponerad!

      Det var en mysig stund på takterassen. Han gjorde något kreativt och satt inte vid TV:n. Och han hade en lugn stund med en vuxen (utan TV). Jag värderade det högt! Hoppas han också tyckte det var kul... Fast jo, det tror jag att han gjorde, för några dagar senare gick vi dit igen och ritade :)

      Radera
    5. Kul att du ritade med honom istället!
      Barnen lär sig att skriva tidigt här, det är imponerande.
      Jag tror också att det är så många gånger, att barnen sätts framför tv:n för att de inte ska störa de vuxna. Vilket i så fall är konstigt eftersom det inte finns något mer högljutt än en vuxen spanjor som pratar.

      Radera
  11. Jag håller med dig! Jag upplevde också detta mkt sist jag var i Spanien när min lille vilde sobrino (5 år) blev som en zombie framför TV:n. Jag kan bara säga att jag verkligen håller med dig!

    SvaraRadera
  12. Jag tror nog det är individuellt. Känner både spanjorer och svenskar som har TVn på hela dagarna. Dottern började intressera sig för Ipad vid 1,5 års ålder men för TVn var hon nog 2,5 år. Jag gör som många andra, använder TV som barnvakt under städning, dusch och matlagning osv. Själv tycker jag spansk TV är skräp och ser knappt på nyheterna. På IPad blir det uteslutande filmer och appar på svenska eller ibland engelska. Nu när dottern har börjat skolan blir det mer och mer spanska här hemma så jag inbillar mig att det hjälper lite att titta så svenska barnprogram. Appen Barnkanalen är jättebra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul detta, många menar att det är typiskt spanskt/colombianskt, andra att det är precis samma i Sverige. Jag vet inte alls, har knappt några svenska barnfamiljer att jämföra med.
      Jag tycker också att spansk tv är skräp. Skulle aldrig sätta av tid till att tita på spansk tv istället för att göra vad som helst annat. (Fast har du sett att svenska Fjällbackamorden går på Canal 2 på söndagskvällar?)
      Har dottern talat mycket svenska fram till skolstarten?

      Radera
    2. Det jag tycker är skräp med spanska barnprogram är att de innehåller typ bara manliga karaktärer som gör vilda/våldsamma saker. Detta är min analys efter att ha tittat på TV i typ 30 minuter eller vad det nu var. Jag menar bara att det kanske inte ÄR så jämt men jag tyckte det var lite väl mycket så: våld och män. Blä!

      Radera
    3. Ja, och den där Peppa Pig, flickor som leker bara med andra flickor, dockor, mamma som står i köket, och pojkar och män som gör andra saker. Så stereotypt.

      Radera
  13. Både min finska och min spanska familj ser mycket på TV. Men skillnaden är att spanjorerna alltid har TV:n på vid lunch och middag, medans jag som barn bara fick äta framför TV:n om jag var sjuk. Tror verkligen inte halvåring får ut något av att se på TV, det är väl mest bara för mycket intryck hon inte kan hantera. Men lite äldre barn har nytta av vissa program, jag t.ex. lärde mig mycket av "Fem myror är fler än fyra elefanter" :)

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hörde i dag att barn under två år inte bör titta mycket på tv eftersom de inte kan hantera all information, och att tv-tittandet hos småttingar leder till koncentrationssvårigheter.
      Av vad jag har sett, av folk i närheten, är att här står tv:n på hela tiden och man måste tala högt för att överrösta den, medan i Sverige sätter man sig ner för att titta på ett visst program.

      Radera
  14. Så spännande att läsa alla kommentarer! Ja, jag tror jag läste/hörde redan på BVC att barn under 2år inte borde titta på tv. Det är nog ganska allmän info i Sverige. Sen tror jag många barn runt 1-1,5 tittar på tv även i Sverige...

    Det allra sista du skriver här tror jag stämmer bra på min syn med. Att i Spanien har man tv:n på hela dagen, i bakgrunden, under alla måltider etc. medan i Sverige tittar man på vissa program, speciellt på kvällarna.

    Jag utmanade mig själv med en månad utan tv - slötittande på ipaden etc och det var så befriande. Började läsa mycket fler böcker på kvällarna istället, känner att det utvecklar mer...

    Min 4-åring tittar på barnkanalen på morgonen så jag kan duscha, sminka o klä på mig eller ipaden när jag lagar mat efter förskolan, OM han inte är nöjd med att leka själv (vilket han brukar vara). Jag sätter alltid på spansk språkversion, på ipaden och känner att det blir lite språkträning iallafall...

    Ipad/dvd/tv är en jättebra barnvakt, tyvärr, speciellt om man behöver jobba, åka bil, flyga, är sjuk men jag försöker att inte välja det framför lek - som Colombialiv är inne på här ovan... det är sista utvägen liksom.

    Kul att du skriver om så många intressanta teman och får så många tänkvärda kommentarer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du tycker att det är intressanta teman, och det är fantastiskt vilka bra kommentarer folk skriver! Det är ju det bästa!
      Jag känner en familj med två lite mindre barn, och de brukar få titta på tecknad film tidigt på morgonen i mysbelysning medan de vaknar till, föräldrarna förbereder sig för jobbet och förbereder barnen. Ett lugnt och mysigt sätt att börja dagen.
      Jag tycker inte att det är fel att ha tv som barnvakt. Det dåliga är om det automatiskt blir tv framför lek, eller som Colombialiv säger att man avbryter lek, vilket händer även här.
      Jag läste en gång ett reportage om en familj som hade infört skärmfri söndag. De stora barnen tyckte att det var fruktansvärt i början, de hade ingent att göra, kom inte på något att sysselsätta sig med, och alla fyra barnen blev lite ensamma eftersom ingen av kompisarna ville leka med dem då de inte fick titta på tv eller spela. Kändes ledsamt. Så vill jag inte att det ska bli!

      Radera

ny gadget

ny gadget