torsdag 30 oktober 2014

Utnyttja bebisfria tiden

Jobbet klart!
Disa är hos farmor och farfar med sin pappa som är dålig efter influensavaccinet.
Jag ska utnyttja tiden!

DiskBERGET!
Ta in tvätten!
Sortera barnkläder, vika tvätt!
Sätta på ny maskin!
Sopa golvet!
Göra något åt köksgolvet, som nu är så smutsigt att man måste ha skor på fötterna!
Bädda!
Planera jobb!
Ringa på hus att hyra i Aracena nästa helg!


Måste bara ha choklad först för att göra allt det här på ingen tid alls.
Hinner inte gå till affären.
Men mörk mintchoklad vore gott...



Men vad gör jag?
Sätter mig och kollar mejl?

Nu. Nu sätter jag igång.
Utan choklad.
Vi hörs.




(Men allt går så mycket lättare med en mintchoklad till hands... hinner jag?)

Doftminnen och jullåtar

Vi promenerade på stan, jag och lillan.
Hade lite småärenden att göra.
Och hur det nu var, så slog dofterna emot mig. Varenda stark doft påminde mig om något och fick mig att stanna till.
Rostade kastanjer från de små rykande vagnarna, pappstrutar, salt. Doften av höst i Sevilla.
Kände doft av bakpotatis, mindes heta, mjuka, söta potatisar med ett berg av god fyllning ovanpå, ett litet ställe bredvid körskolan i Helsingborg där jag gick intensiv körkortskurs, bakpotatisarna vars hemlighet var grillkryddan.
Doft av köttbullar, minne av råkalla regniga svenska höstkvällar, ett korvkioskbesök efter badhuset, värmen, köttbullar med mos och pommes som är mjuk av såsen.
En doft av adobo, fiskbitar som legat i vinägrett och tagit smak innan de friteras, doften som är bland de godaste som finns. Jag tror att de sprutar ut adobolukten över Callle Tetuan för att locka folk till baren, inne i den luktar det inte likadant.
Stark lukt av rakvatten som passerar förbi, lukten av stor, spansk affärsman i ren skjorta, uppkavlade ärmar, instoppad i byxorna. Mindre trevlig lukt faktiskt.
Och så en låt... Kliver in på Butler´s, möts av julsaker, kransar med små röda bär och färggranna klot, små turkosa fåglar att hänga i granen, snögubbar, och så den här julsången. Förflyttas hem. Karl Bertil, gröt, grandoft, ljus. Vi ska åka hem i jul, vi har köpt biljetter nu.
Snart är vi hemma igen...
Hemma.

tisdag 28 oktober 2014

Aha-upplevelsen

Ro ro barnet
katten hänger i garnet
Ro ro lilla vän
katten kommer nog snart igen.

Sitter och sjunger för Disa samtidigt som jag ger henne mat, när plötsligt...
En aha-upplevelse!
Det slår mig att ro ro i sången inte är "ro med åror-ro" som jag alltid har trott, utan ro som i "lugn och ro"!

Jag har alltid tyckt att texten har varit lite konstig...




Har ni några sådana där fåniga missuppfattningar att berätta om?

måndag 27 oktober 2014

Typiskt söndagsspanska

Söndag.
Jag sov.
Vaknade då och då, kände min varma katt bredvid mig i sängen, hörde Jesús spela cello för Disa - och somnade om. Gick inte upp förrän klockan 12, åh, vad det var välbehövligt, och möttes av den glada nyheten att klockan har slagit om till vintertid.
Sedan var vi typiskt söndagsspanska. Vi åt inte paella med familjen (det gjorde vi i fredags), däremot åt vi ute. Vi åkte till Burguillos för att äta helstekt gris. Fast grisarna måste förbokas, fick vi veta. Det blev vanligt kött istället, oxkött och ibericogriskött.
Asador de Segovia var ett märkligt ställe. Jesús beskrev det så bra: "Det känns som att gå på opera på La Maestranza", och det gjorde det verkligen, lika uppklädda var folk här, och ungefär samma åldersgrupp. Ingen aning om varför, men vi stack ut kan man säga :-)
På kvällen fick Disa och jag besök, och Jesús åkte iväg på genomgång med kören inför en konsert i november.
Det var vår söndag det!




söndag 26 oktober 2014

Min fina, fina unge

Alltså.
Jag kan inte få nog av den här ungen.
Om jag är ute och går med henne i vagnen tittar jag bara på henne, vi ser på varandra om hon är vaken, annars tittar jag på hennes fina ansikte om hon sover. Allt runt omkring; hus,folk, lyktstolpar, trafik och hål i vägen ser jag knappt i periferin ens.
När jag har henne i bärsjalen pussar jag henne på huvudet hela tiden.
När hon sover tittar jag på henne och vill ta upp henne.
När jag ska jobba börjar jag sakna henne redan innan jag lämnar ifrån mig henne till Jesús, trots att det bara handlar om några timmar som jag inte får se eller ta i henne. Och halvdagsjobben, ja, de känns.
När hon ligger i mitt knä tittar jag samtidigt på bilder på henne i fotoalbumet.
När hon är vaken går jag runt med henne, lägger kinden mot det varma huvudet och pussar gång på gång på det mjuka håret. Eller så för vi långa samtal, hon lutad mot mina uppfällda ben eller liggandes på skötbordet. Älskar att höra den rösten. Försöker låta bli att skratta när hon pratar allvar (ser bekymrad ut och pratar med bekymmersrösten,) eller är otålig och missnöjd, men kan inte låta bli, jag blir så glad över det talet och att se på det utrycksfulla ansiktet!
Tänk att jag fick en sån fin unge!



fredag 24 oktober 2014

Den elektriska tvätten

- Nej! Problemet är inte tofflorna! Visst kan jag ta på mig tofflor! Men det är en principsak! Det är INTE OKEJ att tvingas ta på sig tofflor med gummisula varje gång man plockar ur tvättmaskinen, bara för att slippa få stötar från tvätten!!!

torsdag 23 oktober 2014

Vad gör folk hela dagarna med sina bebisar?

Ibland tänker jag att jag gärna hade bott i Sverige under den här perioden med Disa.
Då är det inte den långa föräldraledigheten, vab-dagarna, skogen och den rena luften eller ens närheten till vänner och släktingar jag tänker på. (Eller jo, det också.)
Nej, jag tänker på mammagrupper och öppna förskolan.

Jag känner ingen med bebis här.
Det känns som om jag uppfinner hjulet gång på gång, improviserar och gissar. Från start. Hur man bär en bebis, byter blöja och klär på den smidigast, hur man sköter om den.
Hur umgås folk med sina bebisar, vad gör de hela dagarna? Har de smarta saker till barnen, babygym och sådant, vad det nu kan finnas mer, vad har folk för saker? Hur upplever andra det att ha ett litet barn? Hurdana är andra bebisar i den här åldern?
Sånt, ni vet.

onsdag 22 oktober 2014

Disa tre månader

Tänk, lillungen fyller tre månader om ett par dagar.
Det blir verkligen bara bättre och bättre.
Det är så roligt att se hur hon utvecklas. Små, så förändringar som ingen mer än barnets föräldrar kan vara intresserade av, och som man därför håller tyst om utanför huset. Saker som att saliven har förändrats i konsistens. Ett nytt ljud. En ny rörelse.




Hon är så stark, vår unge. Liten som en fågel, men stark. För några veckor sedan började hon försöka rulla över på mage. Hon kämpar och kämpar, men armen är hela tiden ett hinder som hon inte har kommit över än. Men när som helst nu...
Hon har nacken upprätt hela tiden, nyss vinglade den och huvudet gungade darrande upp och ner, men nu vänder och vrider hon på det stadigt. Ganska.
Disa är mer rastlös, och samtidigt lugnare. Hon är sysselsatt långa stunder i taget med att suga på sina händer.
Hon ler allt mer.
Hon pratar, ligger och berättar långa ramsor, speciellt på skötbordet, medan hon ser mig i ögonen och ler, eller tittar bekymrat på mig och då byter hon till bekymmersrösten också, det verkar som om hon berättar problem för mig.. Hon är så rolig! Och när jag svarar, imiterar, pratar hon tillbaka.
Jag tittar och tittar tillbaka och undrar vad hon kommer att ha för ögonfärg. Den håller på att förändras.
Hon blir lättare uttråkad och vill bli underhållen.
Jag har mina metoder, Jesús har sina:
.



Hon sover mindre i bärsjalen, tycker om att titta på allt som passerar. Bara hon blir lite starkare i nacken ska vi börja bära henne framlänges
Disa tycker också om att sitta upp. Hon behöver stöd så vi sätter henne i ett soffhörn.
Ibland blir hon trött och somnar.




Hon är så vansinnigt söt med sin trollnäsa, hårtofsar på öronen och oerhört uttrycksfulla ansiktsuttryck som ständigt växlar.
Hon är det sötaste jag har sett.




måndag 20 oktober 2014

Blues och paella i Alamillo-parken

Sevillas stora friluftspark är Parque del Alamillo.




Här hålls födelsedagskalas, arrangeras konserter, picknickar och allt möjligt.
I går var en av bluesföreningarna där. Från lunchtid kunde man äta paella och andra tapas och lyssna på en grupp som spelade.
Lite senare var det jam sesion, Jesús spelade munspel förstås.




Vi satt på en filt och åt tapas, lyssnade på musik, låg och tittade i trädkronorna och gosade med den här lilla ungen, som återigen har varit med på konsert.




Det var så kul att vi försöker nog åka varje månad som det här arrangeras.

Sedan åkte vi till Triana, köpte smaskiga bakverk och hälsade på Jesús föräldrar.
Det var vår söndag det!

söndag 19 oktober 2014

Lördagsbilder

Vi lämnade Disa hos hennes farmor och farfar och åkte mot Aracena med matsäck i ryggsäckarna.
Det var en ljuvlig dag.




Vi utgick från Fuenteheridos samt Alajar.






Vi gick under korkekar.




De andra letade svamp, jag sysslade med annat.
Satt och läste i skuggan, åt mandariner vid en liten bäck och tittade på saker genom kameran till exempel.








Djur såg jag också.






Det har blivit höst...




 ...så massor av sevillabor åker hit för att plocka kastanjer.


lördag 18 oktober 2014

Lördagstips

Medan jag luffar runt i svampskogen under korkekarna kan ni titta på denna youtubepärla; Malagatas Chiquilina bonita.
Youtube är otroligt, vilka grejer man hittar där!
Den här låten hörde jag gång på gång under tredagarsturen i Bolivias salöken och intilliggande fantastiska nationalparker när jag var i Bolivia första gången. Guiden hade bara en skiva med sig, en cumbiaskiva, och jag avskydde cumbia, men den här låten, den fastnade på något sätt. Nu kan jag bara le när jag hör den, och särskilt när jag ser Malagatas danssteg till.

Här när jag var i Salar de Uyuni med Jesís förra sommaren:
Saltöknen - tågkyrkogården
Saltöknen - kaktusön
Saltöknen dag två
Saltöknen dag tre


Och ta gärna och lyssna på Emil Jensens Stressa inte, oroa dig inte. Så roligt, så träffande!
Trevlig lördag allihop!

ny gadget

ny gadget