torsdag 20 november 2014

Spanska sjukhusförsäljare

En sak som skiljer spanska sjukhus från svenska måste vara kommersen utanför.
Utanför vårt Virgen Macarenasjukhus finns lite olika stånd. Här finns alltid lottförsäljaren och väskhandlaren med roliga väskor. Så finns det alltid ett stånd som säljer något ätbart att ta med hem och laga. Sniglar när det är säsong, oliver, just nu stora knippen med vildsparris. Nu finns också en kastanjeförsäljare som grillar kastanjer, en man som säljer böcker på marken. Jag köpte i går ett bokstavståg i trä med Disas namn, två vagnar för en euro, och ett glas färskpressad apelsinjuice. Det där med apelsinjuicen är nytt, har inte sett den vagnen förut. Mannen har en typisk juicepress och pressar apelsinerna medan man ser på. Ett glas 90 cent, en halvliters flaska 1,80 € och en flaska på en liter för 3 €. Supergott.



onsdag 19 november 2014

Begagnade barnkläder

Nästan alla Disas kläder har vi köpt begagnade.
Varför?
Flera anledningar:

  • Begagnade kläder har mindre gifter, de har tvättats många gånger.
  • De är billigare, barn växer snabbt ur sina kläder (utom Disa då). När jag köper något nytt märker jag verkligen hur dyra de där små barnkläderna är till nypris.
  • Större urval, man kan hitta en massa fina och roliga kläder som inte säljs i butikerna längre. Sådana kläder som på bilden går överhuvudtaget inte att få tag på här, där det är rosa, blått och vitt som gäller till små bebisar.
  • Jag tror på återanvändning.

Bra anledningar till begagnade barnkläder tycker jag, så det är ju synd att jag bor i Sevilla då. Ni som bor i Sverige kan gå på loppisar och i second handaffärer och leta barnkläder när ni vill, där har minsta by en second handaffär eller två.
Inte miljonstaden Sevilla.
Second handutbudet är nästan obefintligt. Förmodligen för att det fortfarande är ganska illa ansett att köpa något i andra hand, troligen på grund av den fattigdom som rådde i Spanien tills ganska nyligen, Här är det viktigt för många att visa att de har pengar.
Att få vänners barns kläder är inga problem, men att köpa second hand? Nej nej.¨
Vi har släktingar här som inte bör få veta varifrån Disas kläder kommer.

Varifrån de kommer? Nästan alla kommer från nätbutiken Minimera, som enbart säljer begagnade barnkläder (lite nytt också, men till billigare pris). Toppenbra sida, tycker jag!
Rekommenderas!

När vi åker hem till Sverige i jul ska vi föröska köpa med oss kläder så Disa har ända till sommaren.



tisdag 18 november 2014

6. Månadens djur är givetvis...

... katten!
Och inte vilken katt som helst, utan min egen Pipekatt.
Månadens katt. Årets katt.
Stackars Pipen.
Stackars vackre, snälle Pipen, vad han har blivit åtsidosatt sedan lillan kom.
Misse, som behöver klias på huvudet, sova i knät, bli kammad, få sin kudde rengjord, lådan också, som numera söker sällskap hos dem som kommer och hälsar på, som i desperation lägger sig i mitt knä trots att den platsen redan är upptagen av bebisen, och som tvingas flytta på sig när hon sparkar honom. Som försöker leka med mig, gömma sig bakom dörren och skrämma och jagas som förut, som sällan får annat än ett vagt gensvar eftersom jag har famnen full av bebis.
Som följer med in till skötbordet för att få sig en snabb klapp när tillfälle ges, för att vara nära åtminstone. Som ibland sätter sig vid dörren och jamar högt när jag går ut.
Som ibland tröttnar på det högljudda bebisskriket bredvid och lämnar sin varma sovplats.
Min stackars, tålmodige katt. Tiden räcker inte, händerna räcker inte. Barnet gråter, ska mats, bytas på, lekas med.
Vi hoppas att det blir bättre snart. jag säger det till honom, att det kommer bli bättre. Och jag lovar honom ett hus där han ska få gå ut och in som han vill, där det finsn träd att klättra i, gräs och solstrålar att sova i, små djur att jaga.
Åh, vad jag har dåligt samvete för honom.
För honom också.

Del sex i Novemberlistan.



måndag 17 november 2014

Finkläder till bebisar?

Snart ska vi på barndop. Det är lillans yngsta släkting, Christina, som föddes bara tolv dagar efter Disa, som ska döpas.
Lillans farmor har börjat hinta om att vi måste skaffa fina kläder till Disa.
Vi har nog tänkt att hon ska gå i sina vanliga kläder. Fyra månader gammal, varför ska man kläs upp då?
Men vad säger ni? Klär man upp fyramånadersbebisar? I så fall - hur? Vad har de på sig???

Maknader och flanerande stadsbor

Disa var arg när hon vakande på söndagsmorgonen, en timme tidigare än vanligt. Jag lutade mig över spjälsängen, men istället för det vanliga lyckliga leendet och stjärnorna i ögonen möttes jag av en ilsken blick som blängde tillbaka på mig.
Hon var så arg att jag trodde att Jesús hade glömt ge henne mat innan han åkte och plockade svamp, men nejdå. Lillan var trött och kunde inte sova. Två gånger somnade hon i min famn och vaknade i spjälsängen, tredje gången la jag henne bredvid mig i stora sängen under filtarna, och efter en stunds gråt somnade hon, och vi sov ett par timmar till.




Jesús hade genrep inför nästa veckas konsert, lillan och jag flanerade på stan liksom så många andra stadsbor. Alla butiker är stängda, men sevillaborna tycker om att äta ute, promenera och titta i skyltfönster, äta glass, så det är mycket folk på stan även på söndagar. De flesta elegant klädda, barnen i strumpbyxor och rosetter, små dockor som går bredvid föräldrarna. Eller pojkarna som spelar fotbokll på något torg med sina pappor.

Äntligen fick vi möjlighet att besöka julkrubbemarknaden. Ni vet, här har man ju julkrubbor istället för tomtar och granar, och den årliga julkrubbemarkanden är verkligen kul att gå på. Skoj att gå och titta på alla olika figurer, mekaniska grejer, miniatyrer.




Jag skulle vilja börja samla till en ordentlig krubba till Disa. J tycker att det låter bra, men vi är inte överens om figurer. Han gillar en serie som han hade när han var barn, men jag är inte alls förtjust i den. Funderar på den på bilden nedanför. Vi är ändå inte troende någon av oss så det blir knäppt att ta det på för stort allvar. Julkrubbefigurer klädda i traje de flamenca,med tjurfäktare, Rocio-vagnar och gitarrer!
Gillar de peruanska figurerna också, men de ingår inte i några serier, det är bara Josef, Maria och Jesusbarnet.




Köpte sedan en strut grillade kastanjer. Dessa små vagnar med eldknaster, rök och doft, det här höst och vinter i Sevilla det! Åt kastanjer och drack juice på en bänk på Plaza Nueva med Disa sovandes bredvid i vagnen.

Kollade sedan in bokmarknaden.




När Jesús kom hem bytte vi. Jag skulle gå på bio som kompensation för alla hans rep och grejer på sistone. Vilken film? Någon nordamerikansk komedi  tror jag, vet inte så noga, det var bara den och en dokumentär som visades så sent på la Avenida.
Jag missade filmen. Glömde nämligen portmonän hemma. Kunde därför inte lösa ut bilen från parkeringshuset heller. Fick gå hem till svärföräldrarna och be om pengar till parkeringen.
"Det man inte har i plånboken får man ha i fötterna" skojade Jesús pappa, "det är ett talesätt här!"
Var så förbaskat arg och besviken för min missade biokväll.

Det var min söndag det.
Vad gjorde ni?

söndag 16 november 2014

Ècija



Ungefär en timme från Sevilla på vägen mot Cordoba och Madrid ligger Ècija.
Staden har funnits sedan romartiden.




Inga spår finns av det, det är istället barockarkitektur som dominerar nu. Palats, kyrkor, kloster och konditorier hittar man mängder av.
Den stora jordbävningen i Lissabon i mitten av 1700-talet var så kraftig att det ödelade stora delar av staden.
Ècija är känd för sina vackra kyrktorn samt för att vara "Andalusiens stekpanna", faktiskt den varmaste platsen i hela Spanien.




Vi åkte dit eftersom Jesús hade konsert där med ProyectoeLe.
Lidia, Disa och jag gick en promenad medan gruppen genrepade.




Konserten var bra, men jag har hört den förut, så det gjorde inget att jag fick gå ut och byta blöja på lillan på en bänk på torget. utanför.




Sedan lyssnade vi en stund till. Det är första konserten som Disa hör med sin pappa. Hon skötte sig exemplariskt.




Sedan gick vi och åt lunch.
Baren var så dålig att vi skrattade resten av eftermiddagen åt den och en bit in på kvällen också.
Men Disa var nöjd.




Vi promenerade vidare, det fanns mycket at se.
Vi hamnade utanför en grind och tittade in på en kyrkoruin. Där hade Jesús också sjungit, berättade han, och sedan blev vi upptäckta av kyrkovaktmästaren som vinkade in oss.
Det var en stolt vaktmästare, han var mycket stolt både över kyrkan och staden. Jämförde med Sevilla vilka kyrkor som hade äldst kristusstatyer, vilken stad som har flest kyrkor.
Lidia och jag betalade två euro var och klättrade upp i kyrktornet.




Utsikten var otrolig. Men fy sjutton vad läskigt det var! För att se ut över staden behöver man sätta sig i de där fönsternicherna,väggarna är så tjocka, och det finns inget räcke, ingenting som tar emot en om man skulle falla framåt. Varför man nu skulle det. Bilderna på Lidia som sitter där vid kanten är så otäcka att jag funderar på att radera dem. Jag tänker inte ens lägga ut den på bloggen, det blir en annan:




Sedan blev det mörkt och vi åkte hem.


lördag 15 november 2014

fredag 14 november 2014

Byta blöja på tapasbar

Vi hade varit på biblioteket när det började regna.
Regnet stör mig inte alls, men det är obekvämt när man har en bebis på tre och en halv månad i bärsjal.
Man börjar känna sig som en väldigt dålig, oförutseende mamma då, om man befinner sig ute och inte har paraply eller annat regnskydd med sig.

Jag nästan sprang till närmsta bar, som är den här i utkanten av Maria Luísaparken. En dyr en, här stannar mest turister till, men den är inte dålig.
Vi hade tur och fick det sista lediga bordet inomhus.
Jag beställde ensaladilla och gjorde i ordning en nappflaska åt Disa.
Ett franskt par kom och delade bord med oss.
Medan vi åt slutade det att regna.
Jag var redo att stoppa ner Disa i sjalen igen, men ville byta blöja på henne först. Frågade en servitör var jag kunde göra det.
- På toaletten, sa han.
- Det blir svårt sa jag (som utan att ha tittat efter visste att det inte fanns något skötbord där, eftersom det inte finns det någonstans i Sevilla mer än på Ikea), hon måste ligga ner.
- Jaha, gör det på bordet där då, sa servitören och pekade på ett ledigt bord.
Så då gjorde jag det.


Dagens lärdomar:
  • Ha alltid med ett hopfällbart paraply eller annat regnskydd i skötväskan.
  • Om du ska byta blöja, som visar sig vara en rejäl bajsblöja, på ett bord i en tapasbar, gör det då med ansiktet mot folk och bebisrumpan mot väggen. Alla vill inte se bebisens bajs på matbordet, även om bytet sker på en medhavd skötplast.




torsdag 13 november 2014

5. Hepp! Dagens boktips!

Del fem i Novemberlistan.
Nejdå, jag har inte glömt, har bara en grym tidsbrist!
Men vem har sagt att det ska vara listinlägg varje dag?

Ett boktips ja, fy vad svårt. Jag har många bra tips.
Jag väljer att tipsa om den här pärlan: poeten Pablo Nerudas memoarer i boken Minnen från 1974.
Den börjar så här:

"Om min barndoms dagar och år ska jag börja med att säga, att min ende oförglömlige följeslagare var regnet. Sydregionernas stora regn som störtar som ett vattenfall från polen, från himlen över Kap Horn till gränsen. Vid denna gräns, eller i mitt hemlands Far West, föddes jag till livet, till världen, till poesin och regnet.
Hur vida jag än farit har jag aldrig sett ett sådant sätt att regna, det verkar som om denna regnets konst har gått förlorad. Men i min födelsebygd Aaucanía utövade den en fruktnsvärd och diabolisk makt. Det regnade hela månader, hela år. Regnet föll som långa sammanhängande glasnålar som bröts sönder mot taken, det sköljde i klara vågor mot fönstren, och varje hus var en båt som med svårighet höll sig flytande på denna vinterocean."


Neruda levde ett spännande liv. Från fattigdomen som ung student och poet till äventyren som chilensk konsul, med en svartsjuk kvinna som försökte döda honom, han lärde känna García Lorca, Diego Rivera, Picasso, reste i Europa, berördes djupt av det spanska inbördeskriget och kämpade mot fascismem på sitt sätt, kom tillbaka till hemlandet och fick fly för sitt liv över Anderna...
Jag gillar inte memoarer och biografier, men den här boken är en favoritbok. För berättelserna och för språket. Han var som sagt poet...


"När de första kulorna genomborrade Spaniens gitarrer, när det kom blodbubblor ur dem istället för ljud, blev min poesi stående som en vålnad mitt på den mänskliga ångestens gator, och en ström av rötter och blod började välla fram i den. Från och med då går min väg samman med de andras. Och plötsligt ser jag att från ensamhetens söder har jag gått åt norr, som är folket; folket åt vilket min ringa posei skulle vilja tjäna som svärd och svetteduk, för att torka bort deras stora smärtors ångestdroppar och ge dem ett vapen i kampen för brödet."



Filmfestival

Just nu pågår Festival de Cine Europeo i Sevilla.
Under en dryg vecka visas mängder av europeisk film, främst på Nervión Plazas biograf.
I år är det fokus på film från Österrike.

Filmfestivalen är toppenkul, när man lyckas få biljetter till någon film.
I dag är det torsdag och jag har ännu inte sett en enda. Skulle ha gått på den svenska Turist i söndags, men biljetterna var slut.
Nu är problemet att jag jobbar så sent. Enda möjligheten är att gå på en 22-föreställning, men då får man räkna med busstiden dit och hem, och redan få timmar med sömn...
Jag skulle ändå gå om det hade funnits biljetter.



tisdag 11 november 2014

Helg i bergen

På lördagsmorgonen åkte vi till Aracena. Vi hade hyrt ett Casa Rural nära Galaroza tillsammans med Lidia, Jose Alberto och Loren.
Ett litet bra hus med två sovrum och ett rum med kök och soffa och öppen spis.




Huset fick vi till extrapris eftersom det var motorcykelträff i Galaroza, och ägaren trodde att motorcykelgängen i intilliggande hus skulle störa:-)




Det blev grillat till lunch. Korv, kött, aliño, färskt bröd, vin och annan dryck. Chokladbananer till efterrätt.
Vi satt ute förstås.




Lorens hund Gordo var med.




Det var rätt kallt.




Disa var allas favoritperson.




Efter maten höll småbarnsmamman i sällskapet på att dö av trötthet och gick och la sig. Pappan stannade uppe med den vilda bebisen tills hon somnade, sedan däckade även han.
Övriga upptäckte omgivningarna som såg väldigt vackra ut. De hittade ett hemligt svampställe och kom tillbaka med blodriskor och kastanjer i händerna.
Kastanjerna grillade vi sedan i den öppna spisen.




Marshmallows grillades också. Vi hade ett stort paket med små grillkorvar att grilla på spett, men var för mätta efter soppan som vi fick till middag. Alltså, att ha en kompis som är kock, det är lyx det.

Disa hade fått så mycket upmärksamhet under dagen att hon stensomnade. Hon sov så hårt och så länge att jag blev orolig, och istället för att sova ut vaknande jag minst en gång i timmen för att kontrollera att hon levde.


Nästa dag var svampplockardag.
Vi gick en bit på vandringsleden mellan Galaroza och Fuenteheridos.




Det är så vackert där.




Vi såg både svamp...




... och djur.






Skogen var full av blodriskor. Vi hittade även svart trumpetsvamp, en stolt fjällskivling samt... kantareller!
Vi fick sluta plocka ganska snart för vi hade bara en korg med oss.




 Disa plockade inget med följde med för att se och lära.




Vi kom tillbaka till huset grymt hungriga. Fick mat av kocken, en hel paellapanna full med wokade nudlar, så mycket att vi trodde att hälften var för mycket, men allt tog slut. Men himmel vad mätta vi var. Inte heller nu orkade vi grilla korv i öppna spisen.

På kvällen återvände vi till Sevilla. Ingen av oss hade lust med det. Vi vill alla fem bo i den här trakten.



söndag 9 november 2014

Med bebis på restaurang

Man behöver ju inte sluta gå ut bara för att man har fått barn.
Bebisen får följa med!



ny gadget

ny gadget