onsdag 22 oktober 2014

Disa tre månader

Tänk, lillungen fyller tre månader om ett par dagar.
Det blir verkligen bara bättre och bättre.
Det är så roligt att se hur hon utvecklas. Små, så förändringar som ingen mer än barnets föräldrar kan vara intresserade av, och som man därför håller tyst om utanför huset. Saker som att saliven har förändrats i konsistens. Ett nytt ljud. En ny rörelse.




Hon är så stark, vår unge. Liten som en fågel, men stark. För några veckor sedan började hon försöka rulla över på mage. Hon kämpar och kämpar, men armen är hela tiden ett hinder som hon inte har kommit över än. Men när som helst nu...
Hon har nacken upprätt hela tiden, nyss vinglade den och huvudet gungade darrande upp och ner, men nu vänder och vrider hon på det stadigt. Ganska.
Disa är mer rastlös, och samtidigt lugnare. Hon är sysselsatt långa stunder i taget med att suga på sina händer.
Hon ler allt mer.
Hon pratar, ligger och berättar långa ramsor, speciellt på skötbordet, medan hon ser mig i ögonen och ler, eller tittar bekymrat på mig och då byter hon till bekymmersrösten också, det verkar som om hon berättar problem för mig.. Hon är så rolig! Och när jag svarar, imiterar, pratar hon tillbaka.
Jag tittar och tittar tillbaka och undrar vad hon kommer att ha för ögonfärg. Den håller på att förändras.
Hon blir lättare uttråkad och vill bli underhållen.
Jag har mina metoder, Jesús har sina:
.



Hon sover mindre i bärsjalen, tycker om att titta på allt som passerar. Bara hon blir lite starkare i nacken ska vi börja bära henne framlänges
Disa tycker också om att sitta upp. Hon behöver stöd så vi sätter henne i ett soffhörn.
Ibland blir hon trött och somnar.




Hon är så vansinnigt söt med sin trollnäsa, hårtofsar på öronen och oerhört uttrycksfulla ansiktsuttryck som ständigt växlar.
Hon är det sötaste jag har sett.




måndag 20 oktober 2014

Blues och paella i Alamillo-parken

Sevillas stora friluftspark är Parque del Alamillo.




Här hålls födelsedagskalas, arrangeras konserter, picknickar och allt möjligt.
I går var en av bluesföreningarna där. Från lunchtid kunde man äta paella och andra tapas och lyssna på en grupp som spelade.
Lite senare var det jam sesion, Jesús spelade munspel förstås.




Vi satt på en filt och åt tapas, lyssnade på musik, låg och tittade i trädkronorna och gosade med den här lilla ungen, som återigen har varit med på konsert.




Det var så kul att vi försöker nog åka varje månad som det här arrangeras.

Sedan åkte vi till Triana, köpte smaskiga bakverk och hälsade på Jesús föräldrar.
Det var vår söndag det!

söndag 19 oktober 2014

Lördagsbilder

Vi lämnade Disa hos hennes farmor och farfar och åkte mot Aracena med matsäck i ryggsäckarna.
Det var en ljuvlig dag.




Vi utgick från Fuenteheridos samt Alajar.






Vi gick under korkekar.




De andra letade svamp, jag sysslade med annat.
Satt och läste i skuggan, åt mandariner vid en liten bäck och tittade på saker genom kameran till exempel.








Djur såg jag också.






Det har blivit höst...




 ...så massor av sevillabor åker hit för att plocka kastanjer.


lördag 18 oktober 2014

Lördagstips

Medan jag luffar runt i svampskogen under korkekarna kan ni titta på denna youtubepärla; Malagatas Chiquilina bonita.
Youtube är otroligt, vilka grejer man hittar där!
Den här låten hörde jag gång på gång under tredagarsturen i Bolivias salöken och intilliggande fantastiska nationalparker när jag var i Bolivia första gången. Guiden hade bara en skiva med sig, en cumbiaskiva, och jag avskydde cumbia, men den här låten, den fastnade på något sätt. Nu kan jag bara le när jag hör den, och särskilt när jag ser Malagatas danssteg till.

Här när jag var i Salar de Uyuni med Jesís förra sommaren:
Saltöknen - tågkyrkogården
Saltöknen - kaktusön
Saltöknen dag två
Saltöknen dag tre


Och ta gärna och lyssna på Emil Jensens Stressa inte, oroa dig inte. Så roligt, så träffande!
Trevlig lördag allihop!

fredag 17 oktober 2014

Bortglömd kissblöja

Jag är visserligen väldigt trött nu, men det ÄR verkligen något som luktar konstigt.





Jaha.
En gammal kissblöja på skrivbordet.
Under högen med bebiskläder, hårblås, pillerask, hårdrocksbok, hörlurar, en ask med tops, tygtrasor, påsklämmor, cd-skivor med foton, pennor och en liten nappflaska.
Det är omöjligt att hålla ordning och rent med en bebis i huset.

torsdag 16 oktober 2014

Ett kilo på tre månader

Två nya läkarbesök med lillan igår, och jo minsann, reflux-medicinen fungerar. Om hon fortsätter att gå upp i vikt som de senaste veckorna kommer hon att vara 4,5 kilo tung på sin tremånadersdag om nio dagar. Hon vägde 3,5 när hon föddes, och att gå upp ett enda kilo på tre månade är inte mycket, men som sagt, nu är hon på gång.
Det där med att bebisar växer ur kläderna hur fort som helst stämmer inte i det här fallet, eftersom Disa fortfarande har samma kläder som när hon föddes, även om ett par plagg börjar bli korta i ärmarna. Och fortfarande har hon nyföddblöjor.
Lilla fågelungen.
Den här gången slapp hon att bli stucken i armen.
Inte jag.

God nyhet att hon går upp i vikt förstås, men det som jag särskilt kommer att minnas dagen för är att vi nu slipper väcka Disa på natten för att ge henne mat. Eftersom hon har ätit så lite har det varit viktigt att hon ätit var tredje timme, dygnet runt, och det har varit jobbigt. Disa sover gott på nätterna, sover gärna fem-sex timmar utan att vakna, så vi har fått ställa klockan flera gånger. Främst jag, J slipper oftast pga tidigt jobb. Först ska jag själv vakna, det tar en stund, sömnbristen känns värst på natten när jag måste vakna. Därefter ska flaskan göras iordning. Sedan ska lillan väckas, och hon är svårväckt på natten. Det tar ganska lång stund. Byta blöja, tvätta henne i ansiktet, knep för att väcka henne. Sedan är det maten och sedan somnar hon om och jag går ut i köket och gör iordning nappflaskan inför nästa gång.
Ibland sover hon så djupt att det inte finns någon möjlighet att väcka henne.

Nu är det alltså slut på det. Nu får hon sova så länge hon vill. Och under tiden sover jag också...


Mellan de båda läkarbesöken försökte jag få ett nytt födelsebevis att lämna till konsulatet, men det gick inte.
Vi var inne på bb för att fråga om det, och det var intressant att se alla pyttesmå bebisar i sina små sängar, jag berättade för Disa att där stod vi också i kö för vägning och mätning när hon var ett par dagar gammal. Vad stor hon verkar nu! Och jag berättade om baren där jag och Jesús åt frukost sista morgonen innan jag stängdes in på sjukhuset. Tjejen som jobbar där frågade Jesús hur det gick med förlossningen och barnet varenda dag han åt där sedan under sjukhusvistelsen. och nu är det mitt frukostställe när lillan har dubbeltid på sjukhuset, vi går dit och äter frukost medan vi väntar på nästa tid. Jag har numera ett stammhörn med egen stol:-)

onsdag 15 oktober 2014

Karljohan på första svampplockardagen



Man måste känna honom för att förstå hur mycket Jesús hade sett fram emot den här helgen, den första på svampsäsongen.
Ändå trodde jag kanske att det inte skulle bli någon tur till Aracena på måndagen efter kräftkalaset.
Det blev sent med andra ord.
Eller tidigt, hur man nu ser på det.
Jesús, som var den som la sig sist, vaknade ändå redan klockan nio. Disa fick mat, vi gjorde oss i ordning, köpte baguetter med tortilla, hämtade Lidia, lämnade Disa hos sin farmor och åkte iväg.

Jesús hade hoppats att vi skulle bli ensamma i svampskogen med tanke på väderprognoserna som hade hotat med oupphörligt regnande, men ensamma var vi knappast.
Men inte alla hade åkt hit för att plocka svamp. Nu är det även säsong för kastanjer. Och vi hittade madroños, bär från smultronträdet, även om det är tidigt, de var fortfarande ganska omogna.




Svamp blev det ändå. En korg med finfina tentullos, eller karljohan som vi brukar säga i Sverige.
Igår blev det till lunch pasta med lök, vitt vin, peppar, grädde och karljohansvamp förstås.


tisdag 14 oktober 2014

Dill

Jag har fått ett stort knippe dill.
Så stort att jag aldrig förut haft så mycket dill på en gång.
Har ni tips på vad jag kan göra med den?

Spansk-svensk kräftskiva

Jag såg en bild på Facebook på kräftor, och kom på att visst, vi borde ju ha kräftskiva!
Kräftor äter man inte här, men det stora svenska möbelvaruhuset säljer frysta kräftor i livsmedelsaffären.
Söndag blev perfekt kräftskivedag. Spaniens nationaldag, vilket innebär att måndagen var ledig dag för de flesta, ni vet, när en helgdag infaller på en söndag här får man ledigt på måndagen för att inte missa en ledig dag.




För första gången någonsin blev vi klara tidigt med förberedelserna (förmodligen för att vi inte behövde laga någonting mer än efterrätt) så vår vän Kocken fick greja fritt i köket när han kom. Han gjorde lax med dillskum, och en grönsakswok till den av oss som för tillfället inte kan äta skaldjur.
De flesta hamnade i köket.




I alla fall tills all mat stod på bordet. Det var inte ett rent kräftkalas, men vem vill ha det? Vi hade kräftor, hemkokta räkor, Jesús perfekta skagenröra, vitlöksbröd, svensk ost, snaps, lax med dillskum, wokade grönsaker, samt efterrätt bestående av Polly och hemgjord chokladmousse!




Det var väldans gott.




Och skoj!




Disa vaknade när vi ätit färdigt. Jag gav henne mat, lämnade henne till Jesús och gick ifrån en stund. Möttes av det här när jag kom tillbaka :-)




lördag 11 oktober 2014

Löss

Att ha en partner som är lärare är suveränt. Semestrarna, ni vet. Speciellt i Spanien är lärarens lov värdefulla, här där många inte har mer än två veckors semester om året.
Men allt är inte positivt med en lärare...

- Du, jag måste be om något som du tycker är lite läskigt. Kan du kolla om jag har löss? Det går löss i skolan, engelskläraren har redan fått dem och varenda unge i klassen luktar avlusningsmedel, en har till och med fått håret klippt. Så fort jag pratade med engelskläraren kände jag hur det började klia i huvudet, men det kanske bara rä inbillning. Men kan du kolla?
- !!!??!?!

fredag 10 oktober 2014

När Disa somnar

Plötsligt blir det lilla huvudet tungt mot min axel.

Shiiit! Hon har somnat!

Lägger henne i soffan. Står en stund och kollar om hon tänker vakna.
Verkar faktiskt inte så.
Fort, vad är det jag måste göra?
Prio ett, duscha och klä på mig, vi måste ut på förmiddagen.
Springer till duschen, funderar samtidigt på vad jag måste göra därnäst, om hon fortfarande sover.

Beslutsångest, ingen tid att förlora!
Äta frukost?
Sätta på tvättmaskinen?
Skicka nödvändiga mejl eller kanske skicka den försenade deklarationen?
Förbereda kvällsjobbet?

Klär på mig samtidigt som jag letar efter tandborsten i ouppackade resväskan från helgen.
Är hungrig,
Kollar ungen. Sover.
Springer till köket, lägger bröd i brödrosten, mosar avokado till avokadoröra, har inte tid att fylla på lilla olivoljeflaskan, häller direkt från den stora. Avokadoröran förvandlas till sås.
Tar in tvätt.
Ska bre det rostade brödet och upptäcker att jag glömde sätta på brödrosten.
Sover Disa?
Ja, hon sover.
Mejlen, mejlen, hinner inte, måste förbereda nappflaska, koka vatten till mjölkersättningen, måste...

Där kommer första gnyendet.
Men jag hann bli ren och mätt i alla fall.



ny gadget

ny gadget