fredag 28 november 2014

Låna bebissaker i Spanien

Ta en titt i kommentarsfältet till det här inlägget, om hur folk klarar sig på låga, spanska inkomster.

I Spanien har man mindre pengar att röra sig med än i Sverige, och kanske är det en anledning till att lånesystemet är så utbrett. Lån av bebissaker.
När det blir känt att en bebis är på väg blir man erbjuden saker från alla möjliga håll. Vi har knappt köpt någonting. Babyskyddet till bilen fick vi köpa eftersom alla som hade använt det hade lånat av någon annan (som vi inte känner). En byrå behövde vi också köpa, och ett skötbord. Men det är allt.
Nu senast var vi och hämtade en babysitter.
En nackdel med lånesystemet är att det inte är ens egen personliga smak som styr, kanske hade man hellre vetat ha en annan vagn, eller spjälsäng, eller vad det nu må vara.

Det är ändå inte helt gratis att låna. Man betalar nämligen med utrymme. Spanska bostäder byggs helt utan förvaringsutrymme, och den som har bebissaker som inte används har ett ganska stort problem med förvaringen av dem. Alltså förvaras de hos andra med bebisar, folk som får finna sig i att ha kvar prylarna tills någon annan i bekantskapskretsen behöver dem.


Har hängt upp lillans boll i kattens skosnöre, om någon tycker att det ser konstigt ut.

onsdag 26 november 2014

Opera i Sevilla

Inte mindre än sex operor utspelar sig i Sevilla.
Torts att jag kom hit för sju år sedan har jag ännu inte sett en enda av dem.
I kväll blir det ändring på det!



7. Kolla! Så här ser jag ut i dag.

I går.
Anledningen till att det här inlägget på Novemberlistan har dröjt så är att jag tycker att det är så pinsamt att stå ute och ta självporträtt. Det är ju liksom inte att gå in i skogen med kameran så att säga, nej, det här är ett höghusområde, fullt med grannar, och, tja...

Så här såg jag ut i alla fall när jag gick av bussen och såg att lekplatsen utanför vårt höghus var alldeles tom.
Om någon tycker att jag har en stor och rund näsa, så stämmrr det. Mne jag visste det inte själv förrän Disa födes och folk började kommentera likheten mellan våra näsor. Nej! tänkte jag, inte har väl jag...?
Jo.

Disas runda näsa är väldigt söt.



tisdag 25 november 2014

Disa fyra månader



Tänk, i dag fyller lillan fyra månader.
Jag kan varken säga att det känns som lång tid eller kort, eller som att hon alltid har varit hos oss, ingenting, för jag har inget tidsbegrepp längre.

Det känns som om Disa har gått från bebisstadiet och blivit ett barn den här månaden. Hon har förändrats så mycket. Även om jag tyckte att det stod still i utvecklingen för en månad sedan. Strax därefter grep hon efter en leksak för första gången. Hon började gilla den färggranna bollen med flärpar och leksakerna som hänger över spjälsängen. Vi köpte babygym och fick händerna fria.
Hon har skrattat högt för första gången.
Är så jäkla vaken. Har varit det hela tiden, alert, Allt ska hon ha koll på, hon hänger med, tittar, övervakar, studerar allt som händer runt omkring henne.
Hon har blivit alldeles stadig i nacken.
Vill sitta rak i ryggen, eller hellre stå med stöd.
Accepterar nu att åka i vagnen.
Pratar annorlunda, använder rösten på ett annat sätt än för en månad sedan. ler mycket mer.
blivit mer en personlighet.
Lillan. Ibland vaknar hon sur och arg och blänger på mig när jag lyfter upp henne ur sängen på morgonen. Då är hon på dåligt humör hela dagen, gnällig, uttråkad, rastlös.
Andra morgnar startar med världens finaste glitterleende och hon är glad hela dagen eter det. Ler mot alla. Och det leendet. Så finurligt och busigt att man måste skratta!
Hon gillar inte att ligga på mage, och har nästan slutat att försöka rulla över från rygg till mage. Det såg ut som om hon lyckades en gång, men jag tror att hon fick hjälp av gropen i sängen.
Hon är som tokig i sina händer, stoppar dem i munnen, hela händer eller enstaka fingrar. Suger, suger. Dreglar en massa gör hon också.
Disa protesterar på ett nytt sätt, gråter inte så fort något går henne emot, ropar istället, det låter som Nej!
Lillan har svårare att somna än tidigare. Hon blir så trött, så trött men kommer inte till ro. Hon brukar gråta av trötthet, skrika, det rinner tårar från ögonen, till slut hjälper nappen eller att jag smeker henne över huvudet och kinderna.

Det är så spännande att följa den här utvecklingen. Undrar vad som händer månaden som vi har framför oss?


måndag 24 november 2014

En spansk kirurgs månadslön

På lektionen.
Vi har tema pengar.
- I Sverige pratar man inte om pengar. Och du kan aldrig fråga vad någon har för lön.
- Här pratar man ju inte heller om pengar. Fast jag skäms inte för att säga vad jag har i lön. Folk brukar jämt gnälla över att läkare tjänar så mycket. Då säger jag att jag tjänar 1700 euro i månaden. Då blir de tysta.

Japp, 1700 euro tjänar han, min elev. Kirurg, specialist på nerver. Rings in till olika städer för att hjälpa till vid speciella operationer.
Jo, läkare har, precis som alla statligt anställda i Spanien, fått en rejäl lönesänkning på 30 procent på grund av den ekonomiska krisen. Jesús lönesänkning var också kännbar.
Men ändå.
1 700 euro, ungefär 16 500 kronor.
En läkare.
Bland de viktigaste yrkesgrupper vi har. En del, tänker jag, är verkligen värda en bra lön.

söndag 23 november 2014

Vitlök är spanska barns första ord

- Säg ajo!

Disa var inte ens en vecka gammal när folk började säga det till henne.
- Säg ajo. Ajoooo.
Ajo betyder vitlök (uttalas achå på riksspanska, ahå i Sevilla, sevillaborna använder det riksspanska uttalet till bebisar) och här sägs det att det är bebisens första ord, att de börjar säga det jättetidigt.
- Säg ajooo... aajooooo! Säger svenska bebisar det också?
- Hm, nej. Där säger de gagaga.

Jesús och jag har tänkt, att om en unge säger ajo är det bara en följd av att hen har fått höra det upprepas så många gånger.
- Ajo, ajo, ajo, ajo!
Löjligt, tänkte vi.

Då och då, när någon har stått böjd över Disa och sagt ajo, har vi hört:
- Där! Hörde ni? Hon sa det! Säg aaajoooo!
Hon sa inte alls ajo. Folk hör det de vill höra.



Men så, nu på morgonen.
Där kom det.
Klart och tydligt.
 Inte bara sj-ljudet utan även vokalerna a och å.
- Ajo!


Så irriterande att de fick rätt...

fredag 21 november 2014

Sondmatning?

Inte så att det nya objektivet som just kom med posten uppväger förmiddagens läkarbesök, där vi fick beskedet att om inte den nya refluxmedicinen och den nya specialnappen fungerar så att Disa lägger på sig, måste vi börja sondmata henne...
Bara... tack för att det hände något positivt i dag.

Jag får rösta i Spanien

Titta vem som har varit skriven i Spanien så länge att hon får RÖSTA i nästa kommunval!
Nu är jag mer intresserad av rikspolitiken än kommunpolitiken ärligt talat, men valet är inte förrän i slutet av maj så jag har tid att läsa på och informera mig.



torsdag 20 november 2014

Spanska sjukhusförsäljare

En sak som skiljer spanska sjukhus från svenska måste vara kommersen utanför.
Utanför vårt Virgen Macarenasjukhus finns lite olika stånd. Här finns alltid lottförsäljaren och väskhandlaren med roliga väskor. Så finns det alltid ett stånd som säljer något ätbart att ta med hem och laga. Sniglar när det är säsong, oliver, just nu stora knippen med vildsparris. Nu finns också en kastanjeförsäljare som grillar kastanjer, en man som säljer böcker på marken. Jag köpte i går ett bokstavståg i trä med Disas namn, två vagnar för en euro, och ett glas färskpressad apelsinjuice. Det där med apelsinjuicen är nytt, har inte sett den vagnen förut. Mannen har en typisk juicepress och pressar apelsinerna medan man ser på. Ett glas 90 cent, en halvliters flaska 1,80 € och en flaska på en liter för 3 €. Supergott.



onsdag 19 november 2014

Begagnade barnkläder

Nästan alla Disas kläder har vi köpt begagnade.
Varför?
Flera anledningar:

  • Begagnade kläder har mindre gifter, de har tvättats många gånger.
  • De är billigare, barn växer snabbt ur sina kläder (utom Disa då). När jag köper något nytt märker jag verkligen hur dyra de där små barnkläderna är till nypris.
  • Större urval, man kan hitta en massa fina och roliga kläder som inte säljs i butikerna längre. Sådana kläder som på bilden går överhuvudtaget inte att få tag på här, där det är rosa, blått och vitt som gäller till små bebisar.
  • Jag tror på återanvändning.

Bra anledningar till begagnade barnkläder tycker jag, så det är ju synd att jag bor i Sevilla då. Ni som bor i Sverige kan gå på loppisar och i second handaffärer och leta barnkläder när ni vill, där har minsta by en second handaffär eller två.
Inte miljonstaden Sevilla.
Second handutbudet är nästan obefintligt. Förmodligen för att det fortfarande är ganska illa ansett att köpa något i andra hand, troligen på grund av den fattigdom som rådde i Spanien tills ganska nyligen, Här är det viktigt för många att visa att de har pengar.
Att få vänners barns kläder är inga problem, men att köpa second hand? Nej nej.¨
Vi har släktingar här som inte bör få veta varifrån Disas kläder kommer.

Varifrån de kommer? Nästan alla kommer från nätbutiken Minimera, som enbart säljer begagnade barnkläder (lite nytt också, men till billigare pris). Toppenbra sida, tycker jag!
Rekommenderas!

När vi åker hem till Sverige i jul ska vi föröska köpa med oss kläder så Disa har ända till sommaren.



tisdag 18 november 2014

6. Månadens djur är givetvis...

... katten!
Och inte vilken katt som helst, utan min egen Pipekatt.
Månadens katt. Årets katt.
Stackars Pipen.
Stackars vackre, snälle Pipen, vad han har blivit åtsidosatt sedan lillan kom.
Misse, som behöver klias på huvudet, sova i knät, bli kammad, få sin kudde rengjord, lådan också, som numera söker sällskap hos dem som kommer och hälsar på, som i desperation lägger sig i mitt knä trots att den platsen redan är upptagen av bebisen, och som tvingas flytta på sig när hon sparkar honom. Som försöker leka med mig, gömma sig bakom dörren och skrämma och jagas som förut, som sällan får annat än ett vagt gensvar eftersom jag har famnen full av bebis.
Som följer med in till skötbordet för att få sig en snabb klapp när tillfälle ges, för att vara nära åtminstone. Som ibland sätter sig vid dörren och jamar högt när jag går ut.
Som ibland tröttnar på det högljudda bebisskriket bredvid och lämnar sin varma sovplats.
Min stackars, tålmodige katt. Tiden räcker inte, händerna räcker inte. Barnet gråter, ska mats, bytas på, lekas med.
Vi hoppas att det blir bättre snart. jag säger det till honom, att det kommer bli bättre. Och jag lovar honom ett hus där han ska få gå ut och in som han vill, där det finsn träd att klättra i, gräs och solstrålar att sova i, små djur att jaga.
Åh, vad jag har dåligt samvete för honom.
För honom också.

Del sex i Novemberlistan.



måndag 17 november 2014

Finkläder till bebisar?

Snart ska vi på barndop. Det är lillans yngsta släkting, Christina, som föddes bara tolv dagar efter Disa, som ska döpas.
Lillans farmor har börjat hinta om att vi måste skaffa fina kläder till Disa.
Vi har nog tänkt att hon ska gå i sina vanliga kläder. Fyra månader gammal, varför ska man kläs upp då?
Men vad säger ni? Klär man upp fyramånadersbebisar? I så fall - hur? Vad har de på sig???

Maknader och flanerande stadsbor

Disa var arg när hon vakande på söndagsmorgonen, en timme tidigare än vanligt. Jag lutade mig över spjälsängen, men istället för det vanliga lyckliga leendet och stjärnorna i ögonen möttes jag av en ilsken blick som blängde tillbaka på mig.
Hon var så arg att jag trodde att Jesús hade glömt ge henne mat innan han åkte och plockade svamp, men nejdå. Lillan var trött och kunde inte sova. Två gånger somnade hon i min famn och vaknade i spjälsängen, tredje gången la jag henne bredvid mig i stora sängen under filtarna, och efter en stunds gråt somnade hon, och vi sov ett par timmar till.




Jesús hade genrep inför nästa veckas konsert, lillan och jag flanerade på stan liksom så många andra stadsbor. Alla butiker är stängda, men sevillaborna tycker om att äta ute, promenera och titta i skyltfönster, äta glass, så det är mycket folk på stan även på söndagar. De flesta elegant klädda, barnen i strumpbyxor och rosetter, små dockor som går bredvid föräldrarna. Eller pojkarna som spelar fotbokll på något torg med sina pappor.

Äntligen fick vi möjlighet att besöka julkrubbemarknaden. Ni vet, här har man ju julkrubbor istället för tomtar och granar, och den årliga julkrubbemarkanden är verkligen kul att gå på. Skoj att gå och titta på alla olika figurer, mekaniska grejer, miniatyrer.




Jag skulle vilja börja samla till en ordentlig krubba till Disa. J tycker att det låter bra, men vi är inte överens om figurer. Han gillar en serie som han hade när han var barn, men jag är inte alls förtjust i den. Funderar på den på bilden nedanför. Vi är ändå inte troende någon av oss så det blir knäppt att ta det på för stort allvar. Julkrubbefigurer klädda i traje de flamenca,med tjurfäktare, Rocio-vagnar och gitarrer!
Gillar de peruanska figurerna också, men de ingår inte i några serier, det är bara Josef, Maria och Jesusbarnet.




Köpte sedan en strut grillade kastanjer. Dessa små vagnar med eldknaster, rök och doft, det här höst och vinter i Sevilla det! Åt kastanjer och drack juice på en bänk på Plaza Nueva med Disa sovandes bredvid i vagnen.

Kollade sedan in bokmarknaden.




När Jesús kom hem bytte vi. Jag skulle gå på bio som kompensation för alla hans rep och grejer på sistone. Vilken film? Någon nordamerikansk komedi  tror jag, vet inte så noga, det var bara den och en dokumentär som visades så sent på la Avenida.
Jag missade filmen. Glömde nämligen portmonän hemma. Kunde därför inte lösa ut bilen från parkeringshuset heller. Fick gå hem till svärföräldrarna och be om pengar till parkeringen.
"Det man inte har i plånboken får man ha i fötterna" skojade Jesús pappa, "det är ett talesätt här!"
Var så förbaskat arg och besviken för min missade biokväll.

Det var min söndag det.
Vad gjorde ni?

ny gadget

ny gadget